Karin Jonsson

Tehfnorkshit (rättstavat)

2012-02-03T08:41:00.001+01:00

Originalkonst

2012-02-02T08:14:00.002+01:00

och massproduktion under renässansen.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/varldens-aldsta-kopia-av-mona-lisa-funnen

Medelåldern

2012-02-01T19:01:00.000+01:00

Ominstallerar

2012-02-01T11:33:00.001+01:00

Jag har putsat upp det begagnade, men ack så vackra och välkomna, äpplet. Fick lite katthår på köpet : D

Kulturradion

2012-01-31T14:15:00.001+01:00

Inslag på kulturnyheterna. Intervju med kulturministern. Hon vidhåller sin idé om att man ska ha volontärer som jobbar gratis med kultur istället för att anställa kulturarbetare. Reportern frågar om hon inte ser den risk som kulturarbetarna framfört som kritik mot det systemet; att man undergräver vårt arbete och våra kunskaper och gör än fler utbildade arbetslösa.
På detta svara Lena Adehlson-Liljerot att "Nej, jag TYCKER inte det. Tvärtom, det kan vara bra för båda sidor" (? min anmärkning)
Jag TYCKER att man kan använda volontärer på byggarbetsplatser, i sjukvården, på dagis, som taxiförare, i kärnkraftverk och gruvor för att inte tala om i riksdagen. Om alla jobbar gratis bara för att det är så himla kul och bara för att man är så intresserad så får vi nog Sverige på fötter.
Jag TYCKER dessutom att Kulturministern är en fullfjädrad idiot och jag TYCKER att hon ska bytas ut.

Skriv gärna en rad till Lena. Hon kan behöva läsa på. Länk nedan.

http://www.regeringen.se/sb/d/7871

Man kan ju också se detta som en varning när högern får styra med kulturen.

http://www.dn.se/kultur-noje/scen/teatern-sorjer-nar-hogern-tar-kontroll

Äntligen!

2012-01-31T11:08:00.000+01:00

Snart kommer min mac att landa här och jag kanske får ordning på tillvaron. En månads plågsamt PC:ande är över. Så nu är det jag och Alice igen. Vi ska hälsa på Hattmakaren i eftermiddag.

Man eller mus?

2012-01-30T09:39:00.002+01:00

Någon behagar möblera om på våningen ovanför mitt i nätterna. Jag vaknar av hastiga steg, hasanden, knastranden, buller och bång. Man skulle kunna tro att det är en man men jag är ganska säker på att det är en mus, det bor ju faktiskt ingen där. Jag inbillar mig att den är typ 1 meter lång och har blodiga huggtänder och håriga händer som kan strypa en värnlös, fridfullt sovande kvinna. Ett slags mutation mellan man och mus. Det måste vara något sådant eftersom den för så mycket oväsen.
Jag får helt enkelt bygga en mansfälla och skicka upp på vinden. Vem vet, den kanske går att tämja och ha som sällskap? Ska jag beta den med ost eller en hela Renat?

Happy

2012-01-28T16:34:00.000+01:00

HappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappyHappyhappyhappy

Burn baby burn.

2012-01-27T20:55:00.002+01:00

Varför ska bara kvinnor få föda barn?

2012-01-26T08:56:00.000+01:00

Jag försökte svara en av kommentatorerna till en artikel på SVD:s sida, men det fungerade inte. Så jag gör det här:

Kommentar till artikeln (?) handlade om SCUM-manifestet som retat upp så många att skådespelarna, som inte ens skrivit manus, blivit dödshotade. Av ett gäng galna kvinnor? Skulle inte tro det.
Att någon förorättad man tycker det är orättvist att inte män får göra föreställningar om hur man skär upp kvinnor bara för att de (kvinnorna) är idioter, gjorde mig lite förvånad. Ser han inte på TV? Eller film?
Vad jag kan se så utsätts kvinnor för våld och övergrepp så gott som dagligen i denna underhållningsbransch. Utan förklaring, gärna anonyma, ofta prostituerade; i snygga färger och snaskiga, nakna detaljer blir kvinnor slaktade för att någon (en man) ska få jaga mördare i kapplöpning med tiden. I snygga färger och med fräcka stunts och biljakter, men utan nakna detaljer. Mannen är påklädd och har en vacker fru, om han inte råkat supa bort henne av plikt mot arbetet och en surmulen (manlig) eller ragataaktig (kvinnlig) chef som upptar all hans tid. Hjältar finns det gott om men de döda kvinnorna är oändligt många fler.

Inga dödshot mot denna underhållning inte. En del fina priser delas däremot ut i form av statyetter av olika slag världen över, för dessa övergrepp. Om man ställer sig undrande till denna märkliga syn på världsordning blir man dödshotad.
Artikeln handlade om andra saker. Som de nedsättande kommentarer, som nästan lika säkert kommer som regn i april, angående kvinnors insatser i kulturen. Har man en åsikt om detta bloggar snart Per Ström om hur kränkt han är och får en rad gnälliga gubbar med sig i en lång och självömkande rad. Alla dessa gubbar har antagligen potensproblem eftersom de inte förstår vad ordet feminism betyder och ägnar eoner av tid åt att rota i saker som drabbat dem. De vill ha tillbaka makten om det så bara handlar om vem som ska få hålla i fjärrkontrollen framför TV:n.

Och varför får inte män föda barn? Denna orättvisa!

Artikeln här.

I bokhyllan

2012-01-25T15:57:00.001+01:00

På min inköpsrunda hamnade jag framför en bokhylla hos Röda Korset. Införskaffade en bok med texter på latin åt ena barnet som intresserar sig för detta språk, hittade en annan bok som hette "Kvinnor som tänker för mycket". Köpte inte den. Men funderade på om Kissie läst den. Eller Per Ström.

Ny Teknik

2012-01-23T11:21:00.003+01:00

Till slut har någon tänkt till. Jag kommer garanterat att köpa en sådan här Telefon.

Allmänna Reklamationsnämnden

2012-01-22T20:35:00.002+01:00

"Jag kan inte säga att de tog rätt beslut, men jag kan inte säga att det var fel heller."
Det liknar f-n i mig melodifestivalen alltihop.

SNÖ

2012-01-21T15:43:00.001+01:00

Twitter

2012-01-20T08:45:00.001+01:00

Det vore skönt med lite ordning bland Twitters konton, så det blir lättare att följa de kändisar man verkligen är intresserad av. Kategorier som sorterar bort alla de där superokända människorna och tillika amatörerna. Fredrik Lindström berättar i sin bok "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" att de tänker på självmord och annat sorgligt. (Erkänner: jag har inte läst den men jag gjorde en snabb genombläddring av det ena exemplaret av två på min second hand-butik igår).

Vem vill leva överhuvudtaget nu för tiden utan att vara känd? Eller tillhöra någon av de så eftertraktade eliterna? Bara ett land som har Svensk massmedia kan uppfinna ord som Kändiselit, vilken Fredrik Lindström naturligtvis tillhör. Klart man blir självmordsbenägen när man är okänd!

Tillhörighet är viktig i Sverige, hur ska man annars veta vem man är?

Det är också bra med etiketter så man vet vad man får. Det okända kan vara både farligt och otrevligt.

Här följer hjälpen för att få ordning på alltihop:

Glitter-för svenska kändis-eliten

Fitter-för svenska porr-eliten

Smiter-för svenska sjukskrivna-eliten

Fnitter-för svenska humor-eliten

Kvitter-för svenska fågelskådar-eliten

Bitter-för svenska ensamma-män-eliten

Kritter-för svenska bonde-eliten

Hitler-för svenska nasse-eliten

Sitter-för svenska soff-potatis-eliten

Gitter-för svenska orka-eliten

Jitter-för svenska bugg-eliten

Splitter-för svenska sosse-eliten

Snitter-för svenska styckmördar-eliten

Pitter-för svenska mans-eliten med Per Ström som ordförande
Twitter-för svenska twitter-eliten med någon silikonstinn mediabimbo som ordförarinna

Ny konstarena

2012-01-19T12:10:00.003+01:00

Det byggs alldeles för få arenor för konst i Sverige. Arenor som har kapacitet för några tusen besökare åt gången. Arenor som visar riktig konst i storformat av internationell klass. Arenor som låter konstnärer från olika länder mötas i landskamper om vem som gör den bästa konsten.
(Faktum kvarstår att konst lockar större publik/år än fotboll så här kan man även slänga in en genusdebatt och ge kulturtanten upprättelse. Politiskt korrekt ja.)

Den första Arenan som byggs ska naturligtvis ligga i Stockholm och bör för ordningens skull se ut exakt som Slussen. När denna är gjord kan alla andra kommuner följa efter och bygga mindre kopior av Slussen så att alla får en egen Slussen att bry sig om och diskutera. Efter ett tag kan man besluta om rivning av Slussen, för då kan hela kulturdebatten handla om denna och man kan på så sätt undvika andra, kanske mer relevanta och viktiga frågor som exempelvis rör konstnärernas ersättning och huruvida konst ska vara avdragsgill och om konsten verkligen måste vara trendig.
Slussen i Göteborg kommer förstås att heta Gamlanyanya Ullevi men det är en annan historia.

Konstgalan 2012

2012-01-18T11:53:00.002+01:00

Den mesta konsten som görs i Sverige är utslätad, tråkig och ensidig. För att få fart på konstnärernas arbete förslår jag att en årlig Konstgala införs, då konstnärerna nomineras och tilldelas priser. Vi behöver bli mer tävlingsinriktade och ha någon slags morot som gör att vi arbetar bättre och gör snyggare konst, det är jag övertygad om.
Galan kan se ut ungefär som följande:

På scenen i Globen hälsas publiken välkommen av någon manlig komiker som driver med de kändaste konstnärernas verk. Närmast scenen till höger sitter Alliansens företrädare tillsammans med gallerister, konsthallschefer och Bengt Ohlson. Snett bakom till vänster placeras de konstnärer som fått Konstnärsnämndens stipendier och haft råd att skaffa snygga kläder och ser chica ut i media.
Bakom dem följer så i rangordning: målare, konceptkonstnärer, installationskonstnärer, videokonstnärer, maskerade gatukonstnärer, fotografer, skulptörer, grafiker och längst bort i periferin hittar vi textilkonstnärer, smyckekonstnärer och andra lite mer udda konstarter. Graffitikonstnärer är portförbjudna och ägnar galakvällen åt att måla om Globen från utsidan.

Priskategorierna är indelade i Manliga och Kvinnliga och åtföljs av Årets Konstnär, Årets Nykomling, Årets mest Provokativa, Årets Installation och Årets Tavla. Den sista kategorin tilldelas den som har fått flest nej från stipendinämnderna och inte fått en enda utställning.
Priset i alla kategorierna är en vänskaplig dunk på ryggen av Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, ett diplom som Zlatan gjort med hans autograf samt tre minuters uppmärksamhet i rampljuset då man lätt tårögd förväntas tacka för äran och den fantastiska möjligheten att få visa upp sig.
Priser i form av pengar delas ut till Konsthallar och dess personal för deras gedigna arbete under året. Cheferna för institutionerna får extra priser i form av cigarrer, dyr sprit och ett fint handduksset att använda i bastun. Handdukarna är designade och signerade av Zlatan.
Utdelningarna varvas med underhållning av helt okända artister som skivbolagen vill marknadsföra.
Gästerna inmundigar en buffé bestående av två olika sorters rödvin på tetra samt medhavd matsäck.
De har själva betalat sina biljetter.

Svartkonst

2012-01-17T11:27:00.000+01:00

Om man är mycket irriterad på någon, vilket jag är just nu, så kan man istället för att avreagera sig på den verkliga, fysiska personen (vilket är otrevligt för alla) utöva lite hemmavoodoo. Man tar helt enkelt fram lite blandade material och formar en varelse som påminner om den man retar sig på. Viktigt är att framhäva de sårbara punkterna; de kroppsdelar den du ogillar gärna vill se som sina bästa företräden. Det är inte så noga med detaljer, huvudsaken är att du fokuserar din ilska och ditt hat på denna figur. Jag har hängt min på väggen så jag kan hata intensivt en koncentrerad kvart varje dag och lite nålar på de känsligaste ställena ger det där lilla extra.När jag känner att det inte finns mer kvar att släppa ut kommer den obönhörligen åka in i kaminen. Jag förutspår att denna människa då kommer att sluta existera i min sinnevärld och liksom förvandlas till aska. Några direkta men eller skador tror jag inte någon får, så mycket magi kan jag inte. Men för min egen sinnesfrid så känns det bra.

Positiv. Jag?

2012-01-15T16:25:00.002+01:00

Jag har fått en bok av en god vän som heter "Gilla Läget eller hur allt gick åt helvete med positivt tänkande".
I mitt eget fall har det mellan varven varit förödande med positivt tänkande. Som i fallet dator; den håller nog ett tag till! Finns mer att säga om jobb, pengar, män, bostäder och vänner men jag sparar dem för alla att fundera på.
Några exempel ur historien:

Passagerarna på Titanic: Den här båten är osänkbar!
Rödluvan: Äsch, jag går genom skogen!
Alla Henry VIII:s fruar: Mig älskar han i alla fall!
King Kong: Jag ser nog bättre från Empire State!
Adam och Eva: Just det där äpplet ser gott ut!
Juholt: Jag fyller i blanketten så här!
Reefat El Sayed: Ingen kommer att kolla mitt CV!
Steve Jobs: Naturläkemedel funkar lika bra!
André: Vi går till höger vid det där isflaket!
Lars Norén: Äh, de här grabbarna vill bara spela teater!
Isadora Duncan: Långa halsdukar är snygga!
Ett antal svenska män: En enda grogg till gör ingen skillnad!

Asociala medier:

2012-01-13T08:38:00.003+01:00

Mark Z har blivit myndig och startat en ny community:

s i t o n m y f a c e b o o k.c o m

Utomjordisk kontroll

2012-01-12T09:02:00.000+01:00

När vi äntligen får kontakt med främlingarna på andra planeter kommer de att mötas av ett mobilsvar som ber dem knappa in sitt personnummer, följt av fyrkant, för snabbare handläggning.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/miljarder-planeter-i-vintergatan
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-varnar-for-att-domedagen-narmar-sig

Jag hjälper polisen att lösa gåtor

2012-01-11T09:12:00.000+01:00

Det här är väl Anna Odells nya Konstprojekt? Gråtande barn har ju funnits i Hötorgskonsten länge, frågan är bara varför hon inte övergav ungen där?!

The royal force.

2012-01-10T13:07:00.004+01:00

Jag träffade en man som kallade mig Prinsessa vilket baserades på att han själv trodde sig om att vara Kung.

Trampolin

2012-01-09T09:54:00.000+01:00

Vi åkte till Louisiana.

Jag såg fram emot att få gå igenom hela stället med alla gamla välbekanta verk, och diskutera dem med sonen, som nu vuxit upp och självmant intresserar sig för konst. Det är ju många år sedan jag var på Louisiana och kände mig lite som ett barn som är på väg till Legoland.

Det välbekanta var det jag helst ville se (ett tag var jag så ofta på Louisiana att jag mer eller mindre gäspade mig förbi en stor del av samlingarna, men det är länge sedan) för just nu tycker jag det räcker med förändringar i mitt liv.

I hård blåst, men i alla fall i solsken, kom vi precis fram när de öppnade. Lite förvirring i entrén uppstod, då en kassa var utslagen efter nattens storm och vi bestämde raskt att undfly dagisgrupper och skolklasser (har de inget jullov i Danmark?) och siktade direkt på avdelningen med Ai Weiwei. Klokt beslut, vi var där ganska ensamma men blev lite förvånade och något besvikna över att det var så få verk. Inga solrosfrön och inga krukor och inga möbler...(Mitt nya jag har också tagit fasta på möjligheten att få gnälla och jag tycker golvet i de rummen är helt fel. Fruktansvärt fula. Gjorda av stora keramiska brunorangea plattor. Det skämmer verken, vem har lagt dit det? Jag vill hävda att golv i utställningsutrymmen bör vara av neutrala material, som betong eller trä så att det inte tar över, eller just skämmer ut, föremål som placeras där. Plastmattor är tyvärr poppis på en del ställen, antagligen lättstädat men så fult att man vill gråta.)

Okej, tänker vi då. Vi har i alla fall kvar nöjet att få se allt det andra. Så vi fikar och vandrar tillbaka från den ena flygeln, förbi Giacometti och Henry Moore på andra hållet, för att börja om från början liksom.

Dörren till denna flygel är stängd. Vi blir förvirrade. Sonen tror att man kan gå in från utsidan så vi tar en sväng i parken. Det är trevligt, vädret är okej. Vi hittar trampolinen från utsidan och kikar in i det rummet. Som är tomt. Vi anar oråd och hittar en dörr med en vakt på insidan. Jag frågar hur vi kommer till den fasta utställningen och han svarar på sin bästa danska att den ligger i ett magasin. Jag tror inte mina öron eller min danska, som jag faktiskt tycker är ganska okej. Jag brukar fatta vad de säger i detta platta grannland ("utskitet av kalk", säger sonen och citerar Ernst-Hugo). Jag känner en stumhet sprida sig från tungan och ut i kroppen.

Vaddå magasin? Var är Klein och Bacon och Kienholtz och Lichtenstein och Rodtjenko och resten av allt det där i konsthistorien som jag nu äntligen ska få dela med en här artonåringen!? Jag vill inte ha förändring-jag vill ha gammalt vant och välbekant. Jag vill inte ha magasin, jag vill se konst!

Antiklimax är förnamnet. Besvikelse efternamnet. I källaren hänger teckningar som är så tråkiga att klockorna stannar. Vi lämnar Humlebäck redan efter tre timmar. Som tur är finns det annat att se i Köpenhamn.

Svensk damtidning

2012-01-08T13:55:00.000+01:00

Det är söndag och jag har sovit i närmare tolv timmar. Konstig känsla. Jag brukar kasta mig upp i ottan oavsett vilken dag i veckan det är. Som plåster på alla öppna sår får jag köpa en väns dator för ett facilt pris.
Bestämde mig efter detta glada besked för att tända en brasa i kaminen. Nu brinner alla prinsessor och kändisar och värmer mina fötter. SD brinner halvbra. Tryckt på dåligt papper.

Jag tror allting som händer i livet har en mening...

2012-01-06T12:27:00.000+01:00

Det är i alla fall vad prinsessan Madelän säger i Svensk Damtidning. Jag håller inte med om det. Jag tror en del saker som händer är totalt meningslösa faktiskt. Å andra sidan fortsätter reportaget om sessans meningsfulla uttalande med en summa på 700 000 miljoner kronor eller något ditåt. När jag har de pengarna kanske jag också tycker allting som händer har en mening. Häpp häpp!

Tack!

2012-01-05T22:26:00.002+01:00

Efter en busstur som nästan var lika lång som själva hemresan från Köpenhamn, kom jag välbehållen hem.
(Inga träd över bilen. Emil verkar ha lunkat förbi utan att lämna några spår. Själv sov jag oroligt på ett hotell i Köpenhamn när Emil härjade som värst, men det berodde på att det var ungefär 45 grader + och som brukligt är; en obefintlig ventilation som gjorde att både jag och sonen kände oss lika utvilade som två nykokta kräftor vid uppstigandet).

I alla fall:
Någon okänd välgörare måste ha uppfattat att jag saknar flärd och lyx i mitt liv och vänligt nog beställt en prenumeration på Svensk Damtidning åt mig. Första numret låg nu och glittrade i brevlådan denna kolsvarta januarikväll.
Det ska bli underbart, med betoning på under, att få läsa om alla spännande prinsessors frisyrer och kändisars göra-slut-problem och annat glamoröst i min fattiga och ensliga tillvaro. Jag som tänkt blogga om mina turer bland konst och formgivning i grannlandet Danmark, och kanske om maten, tågförbindelserna, hotellet, vädret, teatern vid vattnet och annat kulturellt och trevligt där nere ser nu istället framför mig en hel veckas bloggande om artiklar ur Svensk Damtidning.Tänk bara en rubrik som "Jag längtar efter att få lära känna vårt barn". Min fantasi skenar åt alla möjliga håll.

Virusforskning

2012-01-03T06:27:00.000+01:00

Forskare har lyckats mutera fågelinflurnsaviruset och man befarar att en Pandaemu kan utplåna Europa.

Ja ja

2012-01-02T16:21:00.000+01:00

Under tiden får jag släpa mig fram med en urtrist pc. Jag lider.

Allting är borta.

2012-01-01T12:06:00.002+01:00

En jävla start på det nya året. Min mac lägger av idag den 1/1 2012 och hela min tillvaro har fått en hårddiskkrasch, bildligen och bokstavligen. Är det okej att jag ger upp nu? Eller ska jag fortsätta vara klämkäck och positiv?

Ny ordlista för 2012

2011-12-31T13:57:00.000+01:00

Det har lanserats några nya ord inför nästa år. Listan finns hos SVD.
Jag vill lägga till uttrycket Mellandagsdepression; i betydelsen att känna sig helt håglös efter julens alla fröjder men gaska upp sig lagom till nyårsfestligheterna.
Det nya året kan eventuellt inledas med en Raketdepression, om man skjutit upp den förra i mellandagarna. Den är lite snabbare, främst framkallad av det faktum att man inte blivit bjuden på något nyårskalas. Den bör vara avklarad senast 2:a januari.

Lycka till, ge aldrig upp och Gott Nytt År!

Upplysning del 5

2011-12-30T10:45:00.003+01:00

Skillnaden mellan en Arbetstagare och en Arbetslös.

En arbetstagare har ca 4 klämdagar per år.
En arbetslös har 365 klämdagar per år.

Upplysning del 4.

2011-12-29T11:36:00.000+01:00

Skillnaden mellan 7 rätt och 5 rätt på Lotto.

3 958 603 kr

Upplysning del 3.

2011-12-28T12:15:00.003+01:00

Skillnaden mellan en besiktning utförd av ANTICIMEX och En dag i Helvetet.

En dag i Helvetet är bättre.

Upplysning del 2.

2011-12-28T08:24:00.004+01:00

Skillnaden mellan räkor och svamp.

Räkor

Svamp

Upplysning del 1.

2011-12-27T20:14:00.001+01:00

Skillnaden mellan konsumtion och konst.

Om man går på köpcentra så går man inte där för att studera klädesplagg och titta och förundras över allt spännande och vackert för att sedan gå hem och vara nöjd med en upplevelse. Affärer finns för att du ska handla byxor, väskor, skor, tv-apparater, rakdon, parfym och annat du behöver eller inte behöver. Detta är konsumtion.

Om man går på en utställning på en konsthall går man inte dit för att köpa konst. Man går dit för att förundras, bli arg eller glad, upprörd eller dylikt. Sedan går man hem och har på köpet fått sig en tankeställare om man har tur. Alldeles gratis utan köptvång. Detta är konst.

Om man tänker sig att konstnären ska göra konst som säljer och detta är syftet med en utställning så tänker man som en konsument. Därför är det bra att veta skillnaden mellan konsumtionen syfte och konstens dito.
Konsthallar är inga köpcentrum. Därför är det bra om de som inte vet något om konstens villkor slutar tjata om att bra konst säljer sig själv och den som inget tjänar på sin konst är samma sak som en dålig konstnär. Om någon däremot bygger ett Nordstan för bara konst så kan vi diskutera saken på nytt.

Spådomar med ett visst mått av önsketänkande inför 2012.

2011-12-26T11:23:00.001+01:00

Carl Bildt avgår och flyttar till ett Afrikanskt land.

Prinsessan Victoria får tvillingar och undersåtarna får dubbla kronprinsessor och allt blir som i en riktig saga.

SJ anställer en Sturmbahnfürer.

Melodifestivalen bombas av några arga fundamentalister från blandade läger.

Kim Jong-Un avsäger sig jobbet som ledare och blir schlagersångare.

Euron byts ut till Yen.

USA lägger ner kriget mot terrorismen och tar tag i sina interna problem.

Kungen smygfilmas då han dricker kaffekask på en pizzeria i Jordbro.

Kvinnor med silikoninplantat får dessa utbytta till nya av gips.

Håkan Hellström tar av sig Kalle Anka-kostymen och det visar sig att han inte har något kön han heller.

IDOL läggs ner eftersom det uppdagas att det är programledarna själva som sjunger alla bidrag och deltagarna mimat sig igenom 78 säsonger.

Svenska konstnärer får månadslön för att arbeta med utställningar som visas på konsthallar med fritt inträde.

Musse Piggs och Snövits enda barn träder fram och kräver Walt Disney på miljardbelopp.

Leif GW Persson får sparken från alla media.

Staten tar ansvar för allt som de sålt eller utrotat och vars verksamheter gått åt helvete.

Anni Lööööv kommer ut som Moderat och Jonas Sjökvist som Kommunist.

Kate Bush får Polarpriset.

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 5.

2011-12-25T07:29:00.002+01:00

Amerikanarna hittar Bin Ladin.

Zlatan skriver en barnbok som heter "Zlatan och bollhavet."

Kissie blir myndig och får skägg. BlondinBella skaffar mustasch och blogkrig utbryter.

Vaclav Havel dör.

SJ provar en ny vintertidtabell och kör efter solur.

Jimmy Åkesson bjuder in sina religiösa vänner för att komma på vad som egentligen är konst.

Eller inte.

DN:s årskrönika

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 4.

2011-12-23T16:06:00.002+01:00

Klimatmötet pågår i Durban och ingen orkar sortera soporna.

Nätkonserter i direktsändning uppfinns av en konstnär. Kändisar köar för att delta.

Scum-manifestet diskuteras på hög nivå.

Silikonuttar läcker längre.

Carola gör come back på andra sidan jorden.

Maud Olofsson avgår som ordförande i Centerpartiet.

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 3.

2011-12-23T08:24:00.000+01:00

Annie Lööv ger bidrag till Facebook och får en egen Statusuppdatering.

Kajsa Bergkvist kommer ut.

Svenskarna firar midsommar.

Per Ström bloggar vidare om kränkningar mot mannen.

Håkan Juholt har svårt med blanketterna men är bra på att brodera ut texten.

SAAB i Januari

Tvättstugan i Sagerska fixad för 14,7 miljoner skattepengar och Fredrik Reinfeldt ser äntligen glad ut.

SAAB i December

Okronologisk Årskrönika 2011. Del 2.

2011-12-22T20:44:00.001+01:00

Black Sabbath gör Come back.

Caremas åldringar behöver vård.

Svenska journalister åker till Etiopien.

Kim Jong-Il får en hjärtattack på ett tåg.

Obama tar hem sina trupper från Irak.

Prinsessan Victoria blir på smällen.

Okronologisk Årskrönika 2011 i bilder. Del 1.

2011-12-22T09:44:00.000+01:00

Finansministern hyllas i media.

Nya planeter liknande jorden upptäcks.

Diktaturer faller efter uppror bland folken.

Ny kris hotar i Sverige.

Kungen roar sig i fel sällskap.

Lena Nyman är död.

Skolinspektionen granskar privatskolan Lundsberg.

Nu blir det mera konst.

2011-12-21T22:02:00.001+01:00

Lyckades efter 7 telefonsamtal till SJ och en del svärande framför datorn, få igenom en biljettbeställning så att jag och den äldste sonen kan åka tåg till Köpenhamn. Tänkte ta en Hof och kanske hinna med lite annat när vi ändå är i Danmark.
Sedan jag bodde i Malmö på 80-talet har jag knappt satt min fot i den skånska myllan och ännu mindre i Köpenhamn. Malmö för mig är som en blind fläck numer.

Om jag vågade (jag var visst modigare förr?) skulle jag försöka få tag på en person som jag tror bor i Malmö och som jag gärna skulle träffa för ett hej-vad-gör-du-nuförtiden och en kopp kaffe på gamla väster eller en öl på någon bakgata. Jag skulle väldigt gärna få presentera sonen. De är lustigt lika varandra på flera plan, hur det nu är möjligt.

Här följer en lång parentes:
(En del människor tycks tro att personer under 20 år är helt ute i det blå men då tror man helt fel. I alla fall i det här fallet. I värsta fall har man också har glömt hur det var att själv vara 18 år och fullständigt kapabel att tänka själv och åtminstone jag ((och den här personen jag nu vill träffa)) umgicks med folk i väldigt varierande åldrar på den tiden.
Faktum är att jag föredrar att umgås med min son i vissa lägen framför jobbigt nostalgiska, uttråkade och stagnerade gamlingar i min egen generation. Unga människor vågar ha åsikter, vara intellektuella och är nyfikna och energiska och så vet de en himla massa bra saker om en oändlig rad med grejer som jag aldrig skulle hunnit ta reda på annars. För att lugna min läsarkrets så vill jag meddela att jag inte går på krogen eller festar loss med sonens kamrater. Det är just det jag inte gör.)

Åren går ju hur som helst, och vad jag förstått efter en del bakslag är att jag nog inte ska ramla in på scenen igen efter sådär 25 år. Håller mig därför på rätt sida sundet och struntar i Möllevången, Konsthallen och Ribban. Annars vore det spännande, sonen har faktiskt bott i Malmö under sitt första år i livet och det finns en del jag skulle vilja peka på där, och framförallt några stråk i Pildammsparken där han vaket studerade omgivningarna fast det var meningen att han skulle sova under barnvagnspromenaderna. Detta studerande av omgivningarna fortsätter nu för egen maskin.

Louisiana och Ai Weiweis utställning är det som vi vill se. Det är därför vi åker. Å andra sidan tror jag vi tar bilen (den är ju ändå lagad för 78:e gången) till Malmö i sommar, det känns som ett bra projekt. Malmö och Pildammarna i januari är ändå sådär. Och i sommar kanske jag vågar dra iväg ett sms till den där personen?

Fas 3

2011-12-20T09:14:00.001+01:00

Morgonens P1 har ett reportage om fas 3. En åtgärd som liknar en slags råttfälla för vuxna. Vuxna som kanske arbetat hela sitt liv utför jobb som egentligen ska vara en sysselsättning.
Vad är sysselsättning? Vattna blommor, sortera frimärken, tvätta fotbollströjor, gå ut med hunden, baka bullar, läsa tidningen, sy kuddfodral? Eller är det att jobba åt företag som förutom att de inte betalar lön får ett bidrag på 5000 kr/månad?
Jag känner till exempel där kommuner fått konstnärliga utsmyckningar gjorda som Fas 3-arbeten. Alltså bör konst räknas som sysselsättning och jag kan sysselsätta mig hela dagarna så det är bara att ge mig de 7000 kr/månad man bestämt ska vara en rimlig summa att leva på. Helt okej. Bättre än inget.

Som vanligt upprepar man på AF hur bra det är att få in en fot på arbetsmarknaden för det är kontakter som är allt. I och med detta motsäger både dem och regeringen sig själva som upprepar hur viktigt det är med utbildning. På min tid hette Fas 3 Beredskapsjobb. Jag jobbade hårt 6 månader på dagis när jag slutade gymnasiet, under denna rubrik. Fas 1 kanske det hette inofficiellt?
Jag vikarierade inkastad för en person som blev långtidssjukskriven efter bara en månad och skolade in telningar på löpande barn, då jag inte läste sagor, bytte blöjor, byggde kojor och serverade mellis.
Jag hade beredskapsarbetarlönen kvar under denna tid som vikarie och kommunen bör ha tjänat bra på denna lösning. Men alla var nöjda; ungarna älskade mig liksom föräldrar och personal. Jag gjorde ett jättebra arbete och efter 6 månader var det tack och hej och så var jag lika arbetslös igen. I kommuner hjälper inga kontakter för man har regler för vilka man få anställa. I andra branscher dög inte mina 6 månader på dagis till så mycket. Snyta barn kan väl alla göra?

För någon vecka sedan lästa jag i Metro om en man som sökt 300 jobb (jag blev lite förvånad över att det finns så pass många arbeten men jag har säkert sökt 100 i alla fall vid det här laget) i ett och ett halvt år. Till slut erbjöd han pengar, d v s sin första månadslön, till den som gav honom jobb. Nu blev han nerringd av företag som var beredda att anställa honom. Men tyvärr, han var redan upptagen. Jag funderar nu på vad jag ska erbjuda? En ihopfällbar cykel, 4 Trisslotter eller en helg på SPA till den som anställer mig?

Det kommer inte att bli lätt för AF och regeringen när alla SAAB-anställda ska börja i Fas 3 om ett halvår. Jag föreslår därför att Sverige skänker SAAB och alla dess anställda till Nordkorea. Kim Jong-Un kanske nappar stort och kineserna kommer att jubla.

Välgörenhet och diktatorer

2011-12-19T15:52:00.003+01:00

Denna dag meddelas att Kim Jong-Il är död och då har en av mina julönskningar från någon julkalender jag gjort tidigare år, till slut slagit in. Nu hotas förvisso maktbalansen eftersom den alltid upprätthålls i något hörn av världen av någon diktator. Diktatorer verkar således behövas. Och vi bör vara lite ängsliga, börsen i Sydkorea föll kraftigt direkt. Om sonen Kim Jong-Un kanske vill visa musklerna och släppa ifrån sig någon missil eller hitta på något annat, kan det bli minst sagt otrevligt. Han ser inte helt pålitlig ut och något lite för ung för att hålla i en hel nations (och grannländernas) väl och ve. I radion hör jag människor från Nordkorea gråta hysteriskt, som på beställning. Häromdagen dog Vaclav Havel. Då grät antagligen folk äkta tårar.

I nyhetsbrevet från KRO samma dag som diktatorns död meddelas finns en länk till Göteborgs Fria som tar upp det faktum att konstnärer förväntas skänka verk gratis, för att de sedan ska säljas och behållningen gå till välgörande ändamål. Jag tackar nej till alla sådana erbjudanden (erbjudanden?) eftersom det lätt kan få folk att tro att jag tjänar en massa pengar och har råd att skänka bort mitt arbete. Detta är ju alldeles fel. Det bästa vore ju om man KÖPTE konstverken för en viss summa som andra sedan får bjuda på. Men här handlar det om att folk ska få möjlighet att köpa billig konst på vår bekostnad och på köpet ska vi som gör jobbet få publicitet. Ständigt detta arbetande för lite publicitet. Vilka andra yrkesgrupper behöver göra det? Inte min bilmekaniker i alla fall...
Och tyvärr, jag skulle inte ens skänka konstverk om så pengarna skulle gå raka vägen till Nordkoreas svältande befolkning. Däremot skänker jag pengar, då jag har, till olika hjälporganisationer och handlar på Röda Korset.
Läs artikeln. Den innehåller just det som jag tjatat om länge.

Den kulturlösa högern. Den klasslösa vänstern.

2011-12-16T09:54:00.001+01:00

I morgonens P1 kommer jag rätt in i en diskussion om den kulturlösa högern och det här tyckandet utan substans som är så vanligt i sociala medier. Särskilt i blogvärlden. Någon kulturelit finns inte heller i det här landet, vilket personen i studion (hann inte uppfatta namnet) så riktigt påpekade.

Att vara kulturell eller kanske snarare intellektuell, jag tror det är samma sak, i Sverige är inte fint.
Vi har sportelit och musikelit och politikerelit och kändiselit men någon kulturelit har vi inte enligt Jantelagen: du ska inte tro att du är något (såvida du inte tjänar en massa pengar på precis vad som helst eller har tremiljoner träffar på Youtube).

Jag har en teori om det, nämligen att vi fått för oss att det inte finns några klasskillnader i Sverige sedan några årtionden. Fel. Vi har stora klyftor mellan hög och låg, rik och fattig i det här landet. Att ifrågasätta den ordning som adeln och kungahuset infört och vill vidmakthålla är inte så välkommet. Därför gäller det att mata folk med dumhet och förhoppningar om ett klättrande upp till den högre klassen genom att delta i TV-program som Idol eller Robinson. Folk ska invaggas i tron att kändisskap ger inträde i den finare världen då man per automatik kommit upp sig, men istället får man frottera sig med andra tillfälliga kändisar. Att inbilla sig att klassresan handlar om inkomst, kändisskap eller flest träffar i media är sorgligt
TV matar oss ständigt med kändisprogram av typen Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre och På spåret. TV-program som i mina ögon mest verkar vara till för kändisarna själva. När de blivit lite bortglömda eller inte sålt tillräckligt många skivor i Sverige eller kanske tappat håret och fått sämre roller, då hittar man på TV-program som betalas med våra licenspengar och så ska vi matas med oändliga historier om den spännande och slutna värld som Kändisarna med stort K lever i och som vi alla förväntas vilja komma in i. Jag har ingen TV. Jag vill inte betala för det här och fram för allt inte Melodifestivalen.

Det är konstigt ändå att folk ställer upp på det. För min egen del har jag alltid velat veta mer, bilda mig, ifrågasätta maktstrukturer och identiteter som hänger ihop med vilka vi är och var vi kommer ifrån.
För att göra det så bör jag läsa på och hålla mig uppdaterad i samhället och världen. Att granska och genomskåda och tänka själv. Det räcker inte med att delta i Idol. Och det räcker inte med att bara substanslöst tycka något om något som man tror.
Klassresan handlar inte om att tjäna mer pengar än grannen. Detta har propagandan och näringslivets toppar dock fått oss att tro. Utbildningsnivån i Sverige har sjunkit och skolministern kliar sig i huvudet av förvåning. Det gör inte jag. Att vara bildad och intellektuell är inte lönsamt. Det är lönsamt att gå på audition och vara framgångsrik popstjärna innan man fått pubishår.
Klokhet, erfarenhet och tänkande; kreativitet och eftertänksamhet ger varken uppskattning eller pengar.
Många års ihärdigt lobbyistarbete för att vidmakthålla dumheten, ja till och med öka den och ge den hög status, har gett resultat.

Nu protesterar någon naturligtvis och säger att det visst finns en kulturelit i Sverige. Om man med dessa menar dem (några få) som ständigt återkommer i media så ja, naturligtvis. Som Fredrik Lindström och Marianne Lindberg de-Geer. De får företräda oss alla. Vi har ju Svenska Akademin tack-och-lov, som varje år delar ut ett Nobelpris i Litteratur. Jag hörde en annan intervju i P1 (Kulturkanalen) för ett tag sedan, då Horace Engdahl pratade. Då blev jag alldeles glad för han sade bara bra saker. Bland annat om bristen på en vuxen kultur i ett Sverige där allt är så fixerat vid ungdom och utseende.
Naturligtvis ingår det i konspirationen. Att vara ung och lättpåverkad och oerfaren är naturligtvis guld för ett samhälle som vill vidmakthålla sina maktstrukturer och sina klasser. Tillräckligt dum så går du på floskeln att klasserna inte finns.

Själv är jag uppvuxen med frasen "Ja han/hon var ju inget märkvärdig" ringande i öronen. Länge funderade jag på detta. Vad betydde det? Att inte göra sig märkvärdig? Vad var det? Att inte vara det ansågs fint. Man skulle inte tro att man var något nej. Och märkvärdig blev man och är man om man inte vill titta på Idol eller diskutera extrapriserna på matbutiken. Det finaste man kan få höra där jag växte upp är att man inte är märkvärdig fast man är känd. Min egen klassresa talar vi tyst om. Den klasslösa vänstern kanske trots allt är de intellektuellas hopp?

Jag håller med den där som talade i P1 i morse. Utom på en punkt. Det finns folk som bloggar om viktiga saker och det finns dem som använder sig av sociala medier som kan stava.

Bilmek.

2011-12-15T17:05:00.002+01:00

Lyckades få bilen till en verkstad. Buss hem. Det regnar och blåser.
Bilen klar på eftermiddagen. Bilmeken ringer inte och ger mig något kostnadsförslag utan meddelar bara att det kostar 3000 kr och att bilen är färdig. Jaha ja. Han skiftar till vinterdäck alldeles gratis, på min fråga vad det kan tänkas kosta, när han ändå hissat upp bilen och tycker att ytterligare 2500 kr känns korrekt för att byta hjullager.
Jag tackar varmt och innerligt för däckbytartjänsten som inte kostar ett endaste litet dugg. Jag tackar nej till nya hjullager som skulle minska bullret i min bil avsevärt men jag har inte råd.

Tar bussen tillbaka till hans verkstad. Det regnar inte. Bussen kör förbi hållplatsen jag vill gå av på, för chauffören är upptagen med att spela trumsolon på ratten. Jag kliver av i en korsning och håller krampaktigt i ett brev från Skattemyndigheten med min uträknade restskatt. Jag vill ju inte tappa bort det.

Får bilnyckeln. Betalar med kreditkort. Hoppas på att ett mirakel ska sätta in pengarna tills nästa månad.
Frågar om inte bilmekaniker också snart ska innefattas av RUT eller ROT. Då skiner han upp, verkstadsmannen, och drar en kort men kärnfull föreläsning om hur dåligt betalt han har som hantverkare. Han tar 700 kr/timmen plus moms. Då tittar jag på honom och säger "Jaha du. Jag som är konstnär med fem år på högskolan och har en massa studielån att betala tillbaka får ingenting när jag arbetar. Jag tycker inte du ska klaga".

Jag kunde lika gärna fått syra i ögat.

Äntligen ett genombrott i laboratoriet!

2011-12-14T09:18:00.002+01:00

På tisdagen presenterade konstnärer vid konstacceleratorn i Stern resultatet av jakten på den svårfångade Konsten. DN svarar på tre frågor om det som kan vara ett genombrott för konsten

Hur säkert är det att konstnärerna vid Stern verkligen har hittat Konsten?

– Det är ganska säkert, men inte tillräckligt för deras krav. I dag säger de att det kanske finns en chans på hundra att resultatet bara ett utslag av slumpen. Det kanske låter lite, men de vill ha max en chans på miljonen att det som de gör beror på slumpen. I sommar hoppas de vara helt säkra, tills dess får champagnen vänta.

Om det nu visar sig vara rätt avvikande uttryck vad innebär det för vår syn på hur konsten är uppbyggd?

– Det bekräftar vad forskarna har trott sedan mitten av 1960-talet. Denna bild av världen och konsten kallas för Standardmodellen. Alla andra pusselbitar i Standardmodellen är bekräftade för länge sedan. Men avvikelse är en nödvändig del, och den har gäckat konstnären än så länge. Utan Avvikelse rasar hela Standardmodellen, och de måste tänka om rejält.

Finns det ännu fler avvikelser från Standardkonsten att upptäcka?

– Javisst. Det finns till exempel så kallad mörk konst och textil konst. Det finns också en teori som kallas supersymmetrikonst, och går ut på att alla känd konst har en okänd tvilling. Dagens resultat, som antyder att Konsten har en motsvarighet motsvarande 125 konstnärer, passar utmärkt med dessa två teorier.

Sticka eller stickas...

2011-12-13T17:32:00.001+01:00

det är frågan.

Skit också!

2011-12-12T14:54:00.000+01:00

Bilen död. Jag orkar fan inte mer.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-11T19:58:00.001+01:00

Ja nu är det snart jul igen med nya köprekord i krisens Sverige!

Jag bloggar därför denna text från UNICEF. Hoppas ingen är allergisk mot nötter.

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här!

Tröttsamt.

2011-12-11T19:35:00.001+01:00

En symaskin full med elektronik. Plötsligt kärvar frihjulet. Nålen fastnar i botten. Allting hackar. Varningslampor blinkar.
Japanerna har ordnat så jag inte kan komma åt och titta om det eventuellt är några trådar som fastnat och gör så det inte går runt. På den gamla mekaniska tiden gick detta utmärkt. Gick symaskinen dåligt så fixade jag det själv. Nu är det så många kretskort och små lödningar i vägen att jag inte vågar peta på någonting. Jag tycker om min symaskin annars men inte just nu. Och det var just nu jag kommit igång och behöver den!

Om bilen funkar som den ska så kanske jag kan åka till symaskinsdoktorn i morgon.
Om inte så ska jag stanna hemma och sura hela dagen.

Lyssna!

2011-12-11T12:06:00.001+01:00

Här är Musik för alla själar.

Nobeldagen!

2011-12-10T10:12:00.001+01:00

Lite kreativitet på den hemliga menyn till Nobelfesten vore roligt. Som:

Drottningkrabba och Kungskräfta serverad på en bädd av is

Prins Daniels Njurpaj

Småprinskorvar rullade i kokain

Prinsesstårar och Kaffeflicka

Manliga genier

2011-12-09T10:18:00.001+01:00

När det handlar om pengar så finns det alltid manliga underbarn som ser till att världen snurrar och vi alla blir en del av kapitalinvesteringarna. Jag blir yr i huvudet av all genialitet. Jag mår illa när det snurrar för mycket.
Storebror ser dig inte men Mark Zuckerberg gör.

Tristguiden!

2011-12-07T13:54:00.001+01:00

Jag har länge haft planer på att göra en T(u)ristguide - din hjälp att hitta platserna du bör undvika!

Det började med Eskilstuna, där finns en del ställen som skämmer ut hela staden. I kommunen har man också en avdelning för konst och kultur som går under rubriken Uppleva och Göra. Konst och kultur är ett skällsord i gamla arbetarkommuner, man korsar sig och skriker tvi fan och tar en sup när konst kommer på tal, det har jag sett med egna ögon... Nej, äventyr, sport och köpcentrum ska det vara! Lite Kent går hem, de är ju så populära.

Här fanns förr en fotbollsstadion som K-märkt uppmärksammade men som nu rivits och bytts ut till något som det forna Sovjetunionen inte hade skämts för, samt en fin motorstadion för speedway som utlokaliserades i skogen och där motorstadion låg, finns nu ett otroligt fult villaområde som på köpet degraderat det Egna-hemsområde där jag själv växte upp. Om man förnekar att konst och kultur finns så blir det som det blir. Folk asfalterar uppfarter och sågar ner häckar och förvandlar äppelträd till något som liknar gigantiska bonsaiträd. Det är okej att bygga jättelika altaner flera varv runt husen också. Så det syns. Att man har råd. Efter det går man på någon lokal sylta och dricker sig asplakat.
I Sverige är kultur något fult och man ska inte tro att man är något om man kan tänka själv. Vi strävar alla efter att vara populära och likadana och det är finare att var kändis än professor.
Big Brother-kändis ger högre status och lön än fem år på universitetet.

Efter Eskilstuna tror jag det får bli Gråbo-guiden. En fasansfull plats i Sverige där man förmodligen aldrig heller hört ordet estetik.

Puppa...

2011-12-06T11:37:00.001+01:00

...eller fjäril. Vilken kom först?

Kreativ.

2011-12-05T18:06:00.001+01:00

Jag funderar på hur det ligger till och ibland stöter jag på intressant forskning. De nedan beskrivna personlighetsdragen borde vara högvilt för vilken arbetsgivare som helst. Sätt igång och anställ fler konstnärer!

Ur dagens DN:
"– Det utmärkande för kreativa människor är att de är öppna för intryck från andra. Navelskådande räcker inte. För att en idé ska kunna betecknas som kreativ och nyskapande måste den dessutom vara tillämpbar. Kreatören måste kunna berätta om och förankra sin idé hos omgivningen.
Kreativitet i sig är inte genetiskt betingat. Men det finns vissa personlighetsdrag som går igen hos kreativa människor.
Förutom att de är öppna och utåtriktade, är de också ofta toleranta och medkännande, samvetsgranna och strukturerade, enligt Maria Sandgren"
Hela artikeln på Insidan

Att barn inte blir våldsamma av våldsamma datorspel har jag bevis för. De blir kreativa!

Läs mer om det här. Och gå sedan till länken nedan. Om jag var chef för ICA skulle jag låta den här flashnörden göra ny reklam för köttbullar och tomater och chips och kasta ut den där tråkiga Stig. (Det kanske å andra sidan är gjort, jag vet inte för jag tittar sällan på TV och då ej på reklamkanaler. Stig kanske är begraven nu? Äntligen?!).

Alla filmer är gjorda av mitt ena barn. Sidan uppdateras ganska ofta.
http://brainrakes.blogspot.com/

Även på SvD har man synpunkter på FB.

2011-12-01T06:52:00.001+01:00

Jag har redan meddelat att jag klev av Facebook för någon vecka sedan.

En del av mig ville inte längre vara med när jag sett filmen Social Network. Faktum är att jag blev dyster till mods av att se hur Mark Z snott hela konceptet av några aningslösa snubbar, utnyttjat folk och sedan tjänar han miljoner på att vi sitter och gillar till höger och vänster. Så det handlade nog en del om det också; att jag ogillar sådana människor och inte vill vara med och dela.
Om nu historien är sann, det kan jag ju inte veta. Det kanske bara är en reklamkupp för att öka intresset ännu mer?! Ingenting och ingen går säker på nätet. Man vet aldrig vem som är på riktigt och inte, vilka nyheter som är sanna och vilka bilder som inte är retuscherade.

Jag förundras också över det ängsliga landet Sverige: där få vågar ha en åsikt, där engagemang är töntigt, solidaritet är ett skällsord, feminister hånas offentligt, dumhet hyllas och alla står i samma kö även om det finns flera kassor lediga. Svenska folket lider av en utpräglad gruppmentalitet som innebär att den som inte är med, är emot. Alla ska därför vara med på FB. Och i tider när myndigheter, kommunala inrättningar och statliga verk ska följas och gillas på Facebook så trycker jag på delete.

http://www.svd.se/kultur/trottsamt-kramkalas_6672442.svd

Stausuppdatering
Göra slut

Hej då November!

2011-11-30T15:41:00.001+01:00

Hej December!

Snart är det jul...

2011-11-29T21:40:00.001+01:00

...och jag tar drastiska, dramatiska och diskreta beslut. Ingen julkalender i år. Jag har annat för mig.

Sömnproblem

2011-11-29T07:44:00.001+01:00

Hade svårt att somna igår. Började plötsligt oroa mig för att Håkan Hellström ska få Polarpriset.
Och så är det ju det där med restskatten också.

Björkblund och hans skola.

2011-11-28T18:20:00.001+01:00

Har lyssnat på P1 när jag har suttit vid symaskinen och följt debatten kring svenska skolan. Reportern snubblade lite på orden och kallade Jan Björklund för Björkblund. Ett namn som verkligen uttrycker hans personliga varumärke.

Björkblund förespråkar med en dåres envishet legitimation och lämplighetstester för lärare, som om det skulle höja nivån på utbildandet. Som om det vore lärarnas fel att skolan brakat ihop här och var. Som om ungarna skulle må bättre, jämlikhet skulle råda, resurser fördelas bättre. Som om det skulle få friskolorna att avstå sina vinster och sitt jämkande med betygsstatistik och sina bonusar till sina sektliknande lärare. Som om Svenskt Näringsliv vidare skulle börja rekrytera sina direktörer och näringslivstoppar från den kommunala skolan och inte direkt från Lundsberg eller Sigtuna. Ja det är antagligen vad Björkblund menar när han hummar sig igenom svaren på alla frågor om hur han tror att det här nya ska ge resultat, med luddiga formuleringar om ordning och betyg.

Jag vill införa lämplighetstest och legitimation för ministrar. Det kanske skulle höja nivån på både skolan, äldervården och barnomsorgen. Det är i alla fall inte personalen vi alltid ska skylla på när saker spårar ur. Det kan vara fel på spåret och inte på den som måste dra loket och alla vagnarna.

Snow!

2011-11-27T11:59:00.001+01:00

Hörde just låten Snowflake från Kate Bush's nya skiva 50 words for snow. Underbar! Villl ha vill ha!

Kate och jag har ett långt förhållande vars detaljer jag hoppar över men vi tänker lite lika faktiskt.
Det vet ju inte Kate förstås och det spelar ju ingen roll. Ibland har jag lånat hennes textrader eller titlar till min konst.
Nu råkar det vara så att jag också jobbar med ett snöprojekt. Baserat på just olika ord för snö. Så när jag hörde titeln på hennes nya skiva första gången nickade jag lite instämmande. På mitt senaste vernissage fick jag frågan om jag hade några förebilder. Svaret är Kate Bush och mormor. Mormor hette Svea. Kort och gott.

Häromdagen var jag bjuden på middag och vi lyssnade på den gamla Kate. Jag undrade då varför hon aldrig fått Polarpriset? Borde hon inte varit den första vinnaren av alla? Vi spekulerade sedan i vem som får det nästa gång. Vi oroar oss mycket över att Ulf Lundell får det istället för Kate. Men den oron kan ju vara obefogad. Det kanske blir Europe eller Robyn; kanske Leonard Cohen eller om man åtminstone tänker till lite; Tom Waits. Vi väntar i alla fall med spänning på att juryn ska upptäcka en föregångare på flera fronter och ett musikaliskt geni som Kate Bush.

DN-Kultur idag.

2011-11-27T09:53:00.001+01:00

Kanske kan jag få jobb på DN som frilans-skribent? Den här artikeln påminner en del om mitt inlägg Sjukvecka.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/sjukt-gott-om-diagnoser-i-film-och-tv

Puss & Kram

2011-11-26T22:53:00.001+01:00

Vänskap für alle?

2011-11-26T15:35:00.001+01:00

Måste tillstå att det svider lite att avstå en del av de kontakter jag hade på Facebook. Många vänner och bekanta och forna kollegor och studenter kommer jag säkert att tappa kontakten med nu.
Fejsboken har haft sina fördelar men till slut tog det tråkiga överhanden. Tappat kontakt har jag gjort hela livet genom ideliga flyttar av olika skäl.

Mest är det jag som kommit "hem" eller ringt eller skrivit till dem jag flyttat ifrån. Sökt upp, hållit i, hälsat på. Jag har i gengäld bjudit hem folk i alla tider men insett att många inte orkar eller alternativt inte vill.
Det är liksom lättare att bibehålla sina stadiga kontakter som pålitligt stannar på samma fläck hela livet. Ja det där med vänskap är svårt. Som ensam dam i medelåldern (eller annan ålder) ska man helst inte heller tränga sig in i etablerade parmiddagar eller andra tillställningar. Det upprör. Ensamma män däremot, blir ofta omhändertagna och omhuldade i sin ensamhet. Det har jag fått bekräftat många gånger det med.

Jag har en hel del funderingar i ämnet vänskap och relationer men ska inte vika ut mig mer.
Det kan bli alldeles för personligt och därmed mycket skrämmande!

I alla fall: vänner som saknar mig får gärna ta kontakt via mail eller telefon. Dem jag saknar och vill ha kvar letar jag upp. Förr eller senare. Också det kan te sig mycket skrämmande, så se upp!

Läs det finstilta.

2011-11-25T17:20:00.001+01:00

Ja jag har verkligen försökt. Laddat hem och lagt upp och det ser fortfarande för jävligt ut.

Orkar varken bråka eller tjata eller hålla på med open source.

På Loopia hade man läst min blog.

Vad trevligt.

Se upp för Loopias erbjudanden!

2011-11-24T17:31:00.001+01:00

Köpte för några veckor sedan ett webbhotell med tillhörande butik och blog via Loopia. Erbjudande om lägre pris kom direkt i min mail. Jag högg på det eftersom jag är i behov av butiken och tänkte att det så klart ska funka när man marknadsför det som att man minsann är igång "bara ett musklick bort".

Tvåtusen musklick senare och inget har hänt. Tydligen ska man köpa till och ladda ner ytterligare en massa grejer för att det ö h t ska se vettigt ut. Jag får det i alla fall inte att funka, det där som ska vara så lätt. Och jag vill ha det lätt på vissa plan. Jag vill att saker ska funka. Är lika ointresserad av att lära mig källkoder och alla möjliga begrepp som mysq och phppp och piff och puff och ptpv och fanochhansmoster. Vill inte byta grejer på bilen om den går sönder. Då måste jag först lära mig hur man gör och köpa rätt grejer och vilken tid tar det?
.
Om man måste ha samma kunskaper som dem som sitter på Loopias support och som dessutom hänvisar till Open Cart, som butikssystemet heter, eftersom man "bara säljer tjänsten" då ruttnar jag.
Standardsvaren haglar, som: "Du kan läsa hur man gör i vår Open Cart-skola" som drivs av någon Jeppe som inte kan uttrycka sig på svenska så det blir begripligt. Hej och hå.

Sådant som är självklart för dem som jobbar med det här hela dagarna är inte lika givet för mig.
Som när jag till slut fick ordning på inloggningar och namn och lösenord och skulle sätta igång med butiken så hände ingenting. Min butik fanns inte. Ja på Loopia syntes den så klart och jag fick veta att "det kan ta upp till 48 timmar innan den funkar". Jaha. var står det då? Det är inte ett musklick det inte.
Och så den där lite överlägsna attityden om att det liksom är självklart att saker ska processas. Nja.

Nu har jag slitit med det här alldeles för många timmar och det ser lika dumt ut för det, samt insett att för att det ska funka så ska jag köpa ytterligare funktioner eller trassla mig igenom nedladdningar av butiksformer som jag inte ens kan se när de bara presenteras som bokstäver och siffror. Rörigt, krångligt och dumt. Inte konstigt att de måste sälja skiten med 50% rabatt.

Jag är förbannad och irriterad. Jag vill ha pengarna tillbaka men då hänvisar de till att jag betalat och börjat använda tjänsten. Man kan inte använda tjänsten förrän man betalat. Jösses!

Göra slut!

2011-11-24T07:56:00.001+01:00

Igår gjorde jag slut på ett förhållande som började bra; var fånigt, intressant och inspirerande länge men som tenderade att med tidens gång rinna ut i sanden och bli allt mer andefattigt och osensuellt.
Det var ett lätt beslut och så himla enkelt egentligen.

När ens eget förhållande börjar bli trist blir jag lite smått irriterad, ja kanske avundsjuk rentav, på att folk inte kan träffas och hångla på riktigt, istället för att lägga upp ideliga kärleksbevis i sina statusrader. Måste hela världen vara med i deras förhållanden?

Och så alla medelålders fester där man hurtigt meddelar att man minsann varit upp till småtimmarna. Sedan kommer suddiga bilder på andra berusade medelgamla personer tagna med någons iPhone.
Ibland dyker det upp någon artikel om någon orättvisa från någon nättidning som har knappar man kan trycka på för att dela med sig av alla denna visdom.
För den som kämpar varje dag för att få in pengar nästa månad kan det bli rent av utmattande med alla andras utlandsresor och ständiga gnäll över hur mycket man jobbar över.
Är man inte lycklig och pussig och hjärtlig i varje statusrad får man se sig objuden till de suddiga festerna och uppmuntrande kommentarer om man försöker bry sig om Östafrika uteblir lika säkert som snö i Juli.

Ja nu är det över.
Facebook adjö!

Anticimex igen.

2011-11-23T07:27:00.001+01:00

Anticimex var visst på TV häromdagen. Jag orkade inte se programmet, jag tror det var Uppdrag Granskning. Att fler fastnat i samma eller liknande elände som jag gör verkligen inte saken bättre. Jag tipsade förresten programredaktionen om mitt eget ärende så jag kanske bidrog till att programmet kom till, vad vet jag? Det är i alla fall bra att fler får upp ögonen för missbruket inom branschen. Mäklare har jag ganska svårt för också efter allt jag varit med om.

I oktober kom ett avslag från ARN angående mina anspråk. Jag blev minst sagt förvånad. Sedan blev jag sjuk, kanske av ren stress, kanske av medicinen jag måste äta för att klara av stressen jag redan hade. (Med stress avses här den psykiska börda hela den här historien inneburit. Jag har inte precis fått hjälp heller, av någon som borde stöttat men som bara stressat mig ännu mer).
Hur som helst: Efter genomläsning av deras protokoll och ett samtal till handläggaren (som inte deltar i beslut) har jag begärt omprövning. För mig är det uppenbart att Anticimex ljuger. Jag tycker ARN tyvärr missat en viktig bit. Vi får se vad som händer. Jag har fortfarande inte råd med någon jurist.

När beskedet från ARN kom insåg jag också att jag har mer vinnarskalle än jag trodde. Jag hatar att förlora när jag vet att jag borde vinna. När jag skaffat bevis och vittnen. När jag vet att jag de facto har rätt. Alla andra strider drar jag mig ur direkt. Inser jag att chanserna att vinna är små, i brist på bevis t e x, lägger jag inte energi på det.
En del tror visst att jag är tvärtom; som att jag bråkar om allt bara för bråkandets skull. Tro mig: jag hatar bråk. Däremot tycker jag det är viktigt att försvara den svage och jag avskyr myndighetsmissbruk och människor som trampar ner andra si sin väg till framgång och pengar. Att ett företag som Anticimex kan slinka undan gång på gång (som jag förstod av TV:s program) är helt otroligt.
Så om inte jag bråkar vem ska jag då hoppas göra det? Åt mig? Den här gången var det inte jag som fick vara med i TV, men om det hade varit så hade säkert Anticimex betalat mig direkt. Det är det som är så läskigt: är man med på TV är man en vinnare, om inte är man en förlorare.

Återkommer efter nästa besked. Hoppas det inte tar ytterligare 6 månader.

Hundbajs!

2011-11-22T09:14:00.001+01:00

När jag var i Vänersborg för att hänga utställningen promenerade jag, intet ont anande, längs gågatan med min mobil i handen. Morgonen var frisk och lite kylig. Plötsligt upptäcker jag att några löv klibbat fast under vänstra skon och när jag försökte skrapa av dem inser jag att jag trampat i hundbajs. Ljusbrun och stinkande hunddiarré. Kräkfärdig kliver jag över till en park för att förhoppningsvis skrapa av det värsta mot gräset. Det går så där. Min nya Doc Martins har hundskit upp på lädret.

Går så till Konsthallen där jag tar av mig kängorna av rädsla för att hundbajs ska spridas över det nya golv som vi ska lägga våra textila konstverk på i väntan på att de kommer upp på väggen. En del av verken ska ligga kvar. Kängorna luktar så jävla äckligt att jag får upp frukosten. Måste skura sulorna och ber om en gammal diskborste så jag kan få lite distans mellan hand och skit. Skorna står sedan på tork halva dagen och jag fryser om fötterna.

En vecka senare hämtar jag min son som ska åka mig med i bilen hem. Vi stannar på en mack och jag tankar. Sonen sitter kvar på passagerarsidan. När vi fortsätter hemåt tycker vi det luktar ovanligt mycket gödsel för att vara så pass långt ifrån bondlandet. Nåväl, vi vädrar lite. Väl hemma upptäcker jag att sonen har hundskit långt upp på kängskaften. På något vis har han suttit så att det som borde stannat under sulorna vandrat vidare och fastnat i dragkedjorna på hans kängor. Denna gång är hundbajset lite mer fast i konsistensen och mörkbrunt.

Vi funderar var han lyckats trampa i denna sörja eftersom han på sin väg mot bilen inte är ute på allmän väg. Den enda rimliga teorin är att någon glad hundägare rastat sin hund på tomten där han bor. Kanske var den lilla hundälsklingen iklädd ett sådant där låååååångt koppel som gör att hundägaren slipper se vad den lilla telningen utför på andra människors mark?

Detta inträffade där jag själv bodde, tills jag resolut krattade ut allt hundbajs som på något mystiskt sätt hamnat flera meter upp på tomten, rätt ut på trottoaren. Folk slutade rasta sina hundar där då, eftersom de själva var tvungna att kliva i bajs. Jag slutade kräkas.

Jag inser vidare att hundskiten antagligen finns i bilen och det stämmer ju. Jag slänger ut mattan.

På den ligger en mobilladdare som vi i novembermörkret inte sett, och den har hamnat på golvet. Sonen har naturligtvis av misstag råkat trampa på laddaren som har en spiralsladd som är full med skit. Den får också ligga ute. Jag orkar inte skura allting nu och jag har dessutom själv en dålig mage som inte gör saken roligare. Kanske blev jag smittad av det första hundbajset?

Två veckor senare ska jag åka 30 mil för att jobba och då är laddaren som passar i bilens cigarettuttag bra att ha. Faktiskt oumbärlig, det är därför jag har köpt den.

Jag bär in den iförd gummihandskar och skurar hundbajs. Torkar av och hoppas att den ska fungera trots denna omilda behandling. Det gör den inte.

Bästa hundägare! Ta upp skiten eller skjut hunden!

Jobbat

2011-11-20T08:55:00.001+01:00

Har jobbat med en utställning om Bygget -Eskilstunas första arena.

Hjalmar Branting talade i Bygget liksom Per-Albin Hansson, Ottar och Kata Dalström.

Duke Ellington, Carl Jularbo och Ulla Billqvist var där. En cirkusdirektör som hette Baptista Schreiber, Starke Arvid som lyfte 11 man på raka armar och Olle Anderberg, brottaren med OS-guld.

Bygget var en cirkusliknande arena så jag gjorde rummet runt och fyllde med spån längs väggarna för att få in lite av stämningen. Texten på väggen är lite av det som ingick. Bildband i mitten och musik som hörts på stället.

Utställningen finns på Stadsmuseet i nämnda stad fram till februari 2012.

Sjukvecka

2011-11-10T18:48:00.001+01:00

Jag har varit sjuk i en vecka. Uttråkad och ganska uttorkad, maler jag mig igenom utbudet på SVT-play. Hittar serien Bron.
Tittar förundrad på denna serie som faktiskt innehåller något. Replikerna låter trovärdiga. Karaktärerna har stuns. Handlingen framförs i lagom tempo utan flåsande karikatyrer till poliser.

Jag sympatiserar med och tycker om huvudrollen Saga, som är så underbart och uppenbart en människa som antagligen har någon bokstavskombination. Om det hade varit i verkliga livet. Om någon klåfingrik hade fått sätta diagnos.
Jag tycker om att hon är som hon är. Att hon får ha det jobb hon har fast hon inte kan läsa mellan raderna eller spela spelen som resten av världen tar för så självklara. Hon svarar på frågan och säger vad hon tänker.
Att människor kan vara annorlunda på områden där flertalet tar för givet alla ska vara likadana, utesluter inte en skarp hjärna och vi behöver fler kreativa, udda, roliga, speciella människor och inte bara stereotypa avbilder av varandra.

Jag gillar scenen när hennes partner tror att hon legat med hans son för att hon sade att sonen sov över. Det var ju liksom underförstått. När hon säger "Om jag hade legat med honom hade jag sagt det. Nu sov han bara här"

I går kväll tittade jag på nyheterna och får där upplysningen om att antalet unga, mellan 20 och 24 år som uppbär det som tidigare hette Förtidspension men nu har den käckare titeln Aktivitetsstöd (eller heter det möjligen Aktivitetsersättning?), har ökat med 80 % de senaste 8 åren. En hel del av dem som får detta bidrag för sin överlevnad lider av "psykiska sjukdomar", som killen i reportaget som har, ja gissa vad: ADHD. Jag trodde inte det var en psykisk sjukdom. Jag trodde alla bsotktvatskmobinaionter fanns för att skolan skulle få mer resurser i ett allt hårdare klimat, i större och större barngrupper där regeringspartierna i ledarställning skriker efter Lag och Ordning blandat med Kristen Moral.
Samma regering sänker restaurangmomsen för att "skapa fler jobb". Samma regering tvingar sjuka att jobba heltid, samma regering skär ner på kultur, samma regering jobbar åt sig själva och sina intressen när det gäller arbete, bidrag, löner, avdrag, bonusar och bostäder.

Bra att Saga får utrymme i rutan två veckor till. Hon behövs.

Fullmåne

2011-11-08T20:05:00.002+01:00

Virkar många gula halsdukar i ullgarnet Ulrika.

Jag heter ju det och består kanske även jag av 85% ull och 15% Viscose.

Känner mig liksom luddig både på insidan och utsidan.

Flanellografen

2011-11-07T13:12:00.000+01:00

En hel pärm med söndagsskoleundervisningsbilder som jag köpte på en loppis härförleden.
Jag kommer att utveckla Flanellografen och uppdatera den efter hand. Kommer nog med på någon utställning.

Lilla Fröken Ful

2011-11-06T18:40:00.002+01:00

Familjen Fuls äventyr

2011-11-05T08:01:00.000+01:00

Stekare!

2011-11-04T09:54:00.001+01:00

Jag har just lagt en fågel på grillen

Help!

2011-11-03T13:45:00.000+01:00

Samarbete

2011-11-02T21:26:00.002+01:00

Sisters in Love Vänersborgs Konsthall

29/10-30/11

Frida Breifes broderi och mitt förkläde.

Vi hittade många bra sätt att hänga våra verk tillsammans på, under veckan i Vänersborg.

Att hänga tillsammans kan vara svårt men det här fungerade så bra!

Mor 1972

Om jag lämnar köket

Nya projekt

2011-10-30T18:25:00.004+01:00

Jag har massor med ibland motstridiga tankar i huvudet. Känns som ett mindre krig mellan mig och mig. Som mellan två länder som talar samma språk.
Precis som med hemlösheten kan jag göra något av det.
Jag är glad att jag är jag och hittar nya vägar att följa trots motgångarna jag förväntas kratta och rensa.
Rensa från ogräs andra planterat. Kratta fint efter andras släpande steg.

hjärtlig hälsning

2011-10-28T17:37:00.001+02:00

broderi ca 25 x 15 cm 2011

Mitt hem är i Vänersborg 29/10-30/11

2011-10-24T15:58:00.000+02:00

Loppisfynd

2011-10-23T21:19:00.000+02:00

Vecka 42

2011-10-23T08:48:00.001+02:00

Samla ihop utställning.
Köra många mil.
Flytta.
Medlemsskap i Fiber Art Sweden.

Nästa vecka Vänersborg.

Lights in Degebo 2011

2011-10-16T18:37:00.001+02:00

Med hjälp av 16 rosa lampor lyser det i trädgården denna helg. En replik till Lights in Alingsås.

Om hemlösheten

2011-10-14T16:38:00.000+02:00

Samlar ihop mina fragment och gör nya till utställningen på Vänersborgs Konsthall.

Vernissage 29/10

2011-10-05T11:19:00.000+02:00

Jag jobbar på inför utställningen, på Vänersborgs Konsthall, tillsammans med Frida Breife.

2011-09-24T09:48:00.003+02:00

Om jag kollar statistiken på min blog så har jag fler träffar i USA än i Sverige som är tätt följt av Mexiko.
Nu blir jag ju naturligtvis nyfiken på vilka det är som följer mig från andra sidan jorden. Från länder där jag aldrig satt min fot och troligtvis aldrig kommer att göra eftersom flygpaniken antagligen sätter stopp för den saken. Å andra sidan: om någon vill ge sig till känna så kanske jag kan komma över och hälsa på? Jag är ju ändå utan alla fasta rutiner och kan lika gärna se mig omkring i världen.

Följ den röda tråden

2011-09-22T17:06:00.000+02:00

Nytt ord till SAO.

2011-09-17T11:27:00.000+02:00

Jag kom på ett eget ord som jag måste ha med i mitt CV, nu när det är viktigare att verka snärtig och unik än kunnig och erfaren.
Ordet är Småbarnskarriär, vilket jag ägnade mig åt några år. Ger inga pensionspengar och ingen cred överhuvudtaget just nu men om man bara tjatar in det i skallen på folk så kommer det säkert snart att anses fint att ha tagit hand om sin avkomma. Om det funnits möjlighet att blogga om allt en småbarnsmamma kan tänkas tänka, när mina barn var små och jag var mitt i karriären så hade jag gjort det. Å andra sidan hade det väl inte hjälpt ett dugg för vidare kliv i Livskarriären eftersom jag varken är kändisbarn eller gift med någon machoskådis.

Jag vandrar vidare i karriärträsket

2011-09-15T13:17:00.000+02:00

Hej!

jag söker arbete hos er. Det är lite svårt att formulera sinansökan nu för tiden för

jag har läst mig till, i en större undersökning, att om manär något av nedanstående så undergräver man sina chanser att få arbete. Jag haralltså valt att filtrera bort följande påståenden om min person och är alltsåinte:

Energisk

Ambitiös

Kompetent

Kreativ

Noggrann

Målmedveten

Effektiv

Erfaren

Flexibel

Målinriktad

Strävsam

Självständig

Innovativ

Kunnig

Logisk

Motiverad

Samvetsgrann

Social

Professionell

Pålitlig

Påhittig

Driftig

Framgångsrik

Bra på att samarbeta

Ordentlig

Nej, istället är jag naturligtvis som sig bör, rakamotsatsen:

Trött

Ointresserad

Outbildad

Fantasilös

Disträ

Förvirrad

Ineffektiv

Oerfaren

Rigid

Ofokuserad

Lat

Klängig

Manualberoende

Dum

Ologisk

Omotiverad

Lögnaktig

Asocial

Amatörmässig

Kriminell

Okreativ

Osjälvständig

Apatisk

Maktfullkomlig

Slarvig

Jag ser fram emot en intervju där jag får bevisa att jag kanleva upp till alla dessa omdömen om min personlighet. I övrigt finnsarbetslivserfarenhet (som jag naturligtvis saknar) och utbildning (som jagförstås inte heller har ) i mitt CV. När jag tänker efter, vilket jagegentligen är för dum för, så vill jag nog inte ha något jobb. Eller så ljugerjag om det med.

M v h Karin Jonsson

http://www.careerbuilder.se/Artikel/CB-99-CV-och-personliga-brev-25-ord-som-kan-fördärva-dina-chanser-att-lyckas-med-ditt-cv/

Orka?!

2011-09-14T12:06:00.000+02:00

NEJ!

Nu orkar jag inte gå in på en enda websida till och lägga upp min profil. Varenda jobb man söker, varje lägenhet man anmäler sig på är misstänkt likt det man gör på Facebook eller Twitter eller värst av allt; en dejtingsajt! (Ja det heter visst så på svenska)
Snart ska man säkert tvingas lämna sin profil på ICA och IKEA innan man får handla. Eller varför inte på Systembolaget så att personalen kan titta strängt på en och säga "Nej du lilla gumman! Du har druckit alldeles för många öl den här månaden. Vi föreslår att du går över till Lättglögg eller Rosévin! Rött vin passar annars din profil som konstnär, har du tänkt på det?"
Alternativet är att min kasse med Ale redan står vid disken när jag kommer. Väldigt bekvämt.

Matchningar av reklam finns ju redan eftersom inköp via otaliga medlemskort registreras och så får jag veta hur mycket smör eller hur många bestick jag köpte förra veckan eller året och vad jag nu behöver i den vägen och kan få rabatt på. Det skulle faktiskt underlätta med ett datachip i armen som man bara drog över alla ansökningar eller inköp eller sidor i datorn. Jag orkar bara inte med fler fylla-i-min-profil-formulär som dessutom, tro det eller ej, dels kräver att man lägger in varenda grej för hand från början till slut (istället för att enkelt ladda upp sitt färdiga CV) och som grädde på laxen skrämmande ofta inte fungerar! Jobbet jag vill söka blir osökbart.
Antal lägenheter jag sökt är uppe i över 300 men ingen tycks vilja ha en medelålders konstnär med ojämna inkomster och två söner som är typ vuxna. Undrar varför... Jag söker ju vadsomhelst med en hyra under 7000 kr (hur jag nu ska få ihop det fast det löser sig säkert) men det duger inte det heller.
I min ålder och med min utbildning matchas man kanske bara med lyxvillor och städjobb? Det är något som glappar typ. Jag kanske bör vara gift? Eller ha en hund? Eller ha ett jobb? Ett riktigt jobb?

För ett par år sedan hade jag ett eget CV i datorn som jag fyllde på efter hand. Detta gick utmärkt att skriva ut och skicka med sin jobbansökan i ett vanligt kuvert. Det kändes personligt och trevligt och jag kände mig ganska säker på att det kom fram till arbetsgivaren. Nu är jag tveksam. Efter alla jobb jag sökt och som jag i bästa fall får svar på kommer från något rekryteringsbolag via ett noreplay@nåntingnånting.se och som jag ger mig f-n på har sorterat bort 85 % av alla ansökningar för att PROFILEN inte MATCHAR. Så jag undrar verkligen om arbetsgivarna får se alla ansträngningar man gjort för att verka speciell och unik och arbetsam. Nu finns det ju kurser i hur man med hjälp av Storytelling ska piffa sin ansökan. Tillåt mig slippa skriva en hel roman om mitt liv för att få arbeta med det jag kan och som med all tydlighet borde framgå av ett CV. Det här profilerandet knäcker inte bara mig tror jag. Hur kan man över huvud taget MATCHA människor med jobb och varandra via en dator? Göring och Reinhard Heydrich skulle jublat om de haft tillgång till den här tekniken. Fattar ni vad det hade inneburit? Skrämmande tanke men fundera på den en stund.

Jag lägger i alla fall upp min PROFIL här och nu, fritt för alla att matcha vad ni vill med. Lycka till i Era ansträngningar att hitta jobb och lägenhet till mig. Får jag lite gratisgrejer som bensin och varma tofflor och plastikoperationer är det bara ett plus.

Namn: Karin Ulrika Pipaluk Jonsson
Kön: Kvinna
Ålder: 48
Barn: 2
Körkort: Ja
Politisk inriktning: Miljöpartist
Utbildning: Se spalt till höger. Länk finns till hemsida med CV.
Samlar på: Textilt skrot och intressanta minnen
Vad jag gör, tycker, vill och tror på: Läs bloggen
Övrigt: Har en gång ägt ett bollhav

Bo

2011-09-13T19:56:00.003+02:00

September 2011

Ett år går fort

2011-09-06T12:51:00.000+02:00

Jag var på min dagliga runda och plockade svamp, i år finns det massor, och det slog mig att det är precis ett år sedan jag föll ihop som en punkterad ballong när köparna jag hade till huset hoppade av kontraktet. Det verkar som om flest människor som besökt min blog läst om Anticimex klantande, så det drar jag inte igen. Just på dagen ett år efter denna onödiga insats från deras sida får jag ett brev från ARN, som nu behandlar mitt ärende. Beslut ska tas i oktober enligt uppgift.
I brevet yttrar sig någon från IF igen, Anticimex försäkringsbolag. Återigen anser man från IF att de olika fuktkvoterna är helt i sin ordning och att jag inte alls lidit någon ekonomisk förlust. Man anser vidare att det inte är bevisat att köparna hoppade av p g a denna undersökning fast det står i svart text på vit botten på ett dokument från mäklaren. I detta brev verkar man från IF:s sida tycka att en besiktning kan vara olika beroende på om man skrivit kontrakt eller inte, för det anser denna tjänsteman av någon outgrundlig anledning spelar roll. Att de inte visste att kontrakt skrivits. Hade fuktkvoten varit lägre då?

Sedan beror det ju på hur man ser på saken och det där med ekonomi och förluster i allmänhet:

1. Jag fick bo kvar ett år och betala lån, elräkningar och annat som jag kunde sluppit.
2. Jag var tvungen att renovera färdigt ett badrum (kostar pengar) som de första köparna åtog sig att fixa färdigt själva.
3. När jag till slut fick nya köpare så var det bara gnäll och klagomål på just det badrummet jag helst sluppit renovera. Dessutom skulle annat fixas och åtgärdas och det var milt sagt ganska jobbigt.
4. Dessa köpare prutade 100.000 kr med god hjälp av en trött mäklare som ansåg att jag tydligen borde veta allt om hur mycket rör ska sticka upp ur golvet medan jag litar på mina hantverkare.
5. Under året har jag bara blivit tröttare och tröttare och det är svårt att jobba och att söka jobb och flytta när man står med ett osålt hus man inte har råd med och inte vet när man blir av med.

Att Anticimex eget försäkringsbolag IF själva gjorde en utredning som visade att de förhöjda fuktkvoterna inte existerade nämns inte i detta yttrande. Att mäklaren fått ett brev dagen efter kontraktet skrevs, från de sista köparna, som återger att någon på Anticimex anser att huset är fuktskadat i den grad att det kostar 500.000 kr att renovera, är kanske snarast ett bevis på hur rykten sprids och gör det svårt för sådana som mig att få ordning på affärerna.
I ena änden anser man alltså att huset är fuktskadat, i andra änden nekar man till detta och låter alltså inte min egen försäkring fixa "problemet". Vill någon som spridit detta rykte från Anticimex träda fram så är jag tacksam. Det är inte för sent att be om ursäkt.

Nu är det hur som helst bara att hoppas på att tjänstemännen på ARN kan läsa dokument.

(Ja ett år går fort men det har varit ett trögt år. Ungefär som att vada i kvicksand.)

Mina boplatser

2011-09-06T09:10:00.001+02:00

1/8 2011 lämnar jag ett hus jag bott i några år. Huset är efter mycket trassel sålt. Jag har för avsikt att flytta till Göteborg där mina barn bor. Under ett års tid har jag sökt lägenhet. Jag står i den kö som inte finns. Min profil verkar inte stämma med hyresvärdarnas krav. I juli blir jag också erbjuden att betala 8000 kr per månad för en lägenhet i andra hand, en trea i ett bra område som egentligen kostar 5000 kr. Det känns inte så bra för mig som har lite oregelbunden inkomst att betala 3000 kr i överhyra. När jag säger att det inte är okej för mig att andra tjänar pengar på mig och tackar nej, menar folk i min omgivning att "så är det ju bara". Hur ska jag ha råd med 8000 kr i hyra när jag "tjänar" runt 9000/månad?

Jag kan alltså inte ta det kontraktet. Jag tackar nej till fusk och ljug. Varför gör inte alla andra det? Så att hyresrätterna kommer ut på marknaden istället för att folk ska hålla i kontrakten som om det gällde livet och tjäna pengar på andras desperata situation. Någon bostadspolitik har vi ju inte i det här landet. Jo förresten, minister Attefall föreslog häromdagen ett större avdrag/bidrag (som alliansen älskar-bidrag!) för dem som hyr ut sina privatbostäder. Så att "det blir lönsamt att hyra ut". För då skulle studenterna få bostäder. Vi andra finns inte. Att jag tycker en etta med kök vore okej bara för att få möjlighet att umgås med mina barn är inte normalt. De lägenheterna ska ungdomarna bo i. Folk i min ålder ska äga hus och hålla käften. Man ska göra bostadskarriär. Eller ha gjort. Men när hela världen krisar går huspriserna ner och så var det med den karriären.

Nu är jag inneboende. Slipper sova på gatan. Jag har mina saker i kartonger. Ibland övernattar jag hos andra vänner och bekanta. Jag tar en bild på varje plats där jag sover. Det är tur att det finns människor med plats. Plats även i hjärtat.

Varje dag som det inte spöregnar går jag ut i skogen.

Det behövs för andningen, det senaste året har varit lite tufft om man uttrycker det milt.

I skogen

2011-09-02T11:10:00.004+02:00

Bostadslös

2011-08-17T12:11:00.000+02:00

Jag bor lite överallt nu. Har jag inget annat för mig får jag väl göra ett konstprojekt av det också.

Utmattad

2011-07-26T17:20:00.000+02:00

Tuftad matta i ull, lin och bomull samt vad naturen själv åstadkommit.

1998-2011